Välkommen till Virkligheten!

Idag igen inspirerad av en promenad. Känner att det finns tusenmiljonerfemhundraelva saker jag skulle vilja skriva om men antar att det hinns med en del i sinom tid om jag får leva. 

 

En av de ting, saker, människor, händelser jag kom att tänka på var S., 3 år o 10 månader. Hon är min kusin/bästa vän/systers dotter. Jag hade välsignelsen att just ha börjat studera när hon föddes i september för snart fyra år sedan. Det gjorde att jag hade möjlighet att hälsa på ofta o hon var det första barn som föddes av någon väldigt, väldigt nära mig. All tid med S. har gjort att vi känner varandra väldigt bra o tycker mycket om varandra. Hälsar fortsättningsvis på ofta hemma hos henne o hennes familj. Så när jag var ute o gick idag kom jag att tänka på att hon nog är en av mina bästa kompisar.

 

Anledningen att jag trivs så väldigt bra med henne är dels givetvis för att hon alltid är glad att se mig. Barn kan verkligen konsten att bekräfta andra runt omkring sig. Dels för att vi har så väldigt roligt tillsammans. Som barnträdgårdslärare/förskollärare trivs jag förstås med barn o jag tycker verkligen om att leka. Det är en galen syn när jag o S. jagar varandra i huset eller leker vår favoritlek. Den går till följande. Elin, vet du vad du ser ut som?, Näe?, Ett smörpaket! o så skrattar vi hysteriskt tillsammans. Så fortsätter det, S, vet du vad du ser ut som? Nää? Som ett staket! o så skrattar vi igen.

 

Så idag funderade jag varför det är så härligt att umgås med barn. Efter lite grunnande, jag är väl knappast den enda att komma fram till detta dock, är ju att allt är så i nuet för barn. De funderar inte på igår, de funderar inte på idag, de funderar inte på vad vi pratade om tidigare idag när vi blev lite sura på varandra men sen redde upp saken. Mitt i leken bekymrar (ett eller två m?) de sig inte för allt det där som vi vuxna oroar o bekymrar oss för. Det är kanske för att S.'s livsglädje o bekymmerfrihet lite smittar av sig - man blir ju som man umgås o sån vill jag gärna vara. Jesus säger i Matteusevangeliet (18:3) att vi ska bli som barn. Jag har förstått att han menar att vi behöver lita lika fullt på Gud som ett barn gör på sina föräldrar. Kanske är det något av det som tilltalar mig o som S. o alla andra barn kan lära oss. Vi får vara glada idag o behöver inte oroa oss - idag hjälper Herren, o vi får lämna bekymren till Gud. "Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?" säger Jesus i Lukasevangeliet (kap. 12:25).  

 

Därför är S. en av mina bästa vänner. Hon lär mig så mycket o ger massor! 

 

Oroa er inte! Jag har inte glömt att jag har lovat virkning också ;) Här är en korg som blev klar i vintras med några små invånare - mina fingerdockor. S. var här o hälsade på i måndags o mycket försiktigt tog vi fram korgen för: Djuren soover.. Sscchh.. 

 

Idag la jag på mig min fina röda väldigt regntäta jacka och gick ut i regnet. Valde spellista på Spotify, Skönt kristet, o började gå. Alldeles snart kom en låt som jag aldrig hört förut, eller som jag kanske aldrig riktigt lyssnat på. Jason Gray's Nothing is wasted. Den andra versen tog mig. 

 

Sången och den här dagen tog mig o hjärnan började gå. Det var grått, regnet öste ner, jag blev blöt om benen men luften var frisk att andas, kroppen o huvudet mådde bra av att röra på sig o jag hade skön musik med innehåll i öronen. It's from the deepest wounds beauty finds a place to bloom.. De senaste åtta åren i mitt liv har mycket hänt, det har funnits nattsvarta perioder som har berott på många olika saker. Att gå in i vuxenlivet, att börja ta ansvar, att försöka förstå sig på Gud o hans vägar. Svåra perioder för människor runt omkring mig. Var skulle jag bo, vad skulle jag göra, vad tyckte Gud? Idag har jag inte svar på allt, idag vet jag inte varför men jag har lärt mig desto mer om hur stor Jesus är. Hur full av kärlek, hur stor i nåd. Trots tårar o smärta har han alltid funnits där, i sitt ord med sina löften. Han har lärt mig att vänta: "Allt har sin tid.." (Pred. 3), "Jag vet vilka tankar jag har för dig.." (Jer 29:11), "Hoppas på Herren.." (Psalm. 27). Att vända mina ögon mot Jesus o inget annat, "Låt oss ha blicken fäst på Jesus" (Hebr. 12:2). Förstås får jag ständigt öva på det o blir aldrig fullkomlig men erfarenheterna av att Gud hela tiden visar hur hans löften hela tiden är beständiga och även gäller mig finns hela tiden där. Det är i o med våra sår han får möjlighet att visa sin storhet o omsorg. De små sakerna som jag inte skulle se om livet hela tiden lekte blir stora o jag kan fyllas av tacksamhet till Gud. Det var för bara några år sedan som det gick upp för mig vad Paulus ord i andra Korinthierbrevet (12:10) antagligen betyder: "Ty när jag är svag, då är jag stark". När jag är liten o svag o inte orkar mer o slutar att försöka är det Gud som helt o fullt får göra jobbet o jag kan se hur stor han är. Nothing is wasted in the hands of our redeemer.. 

 

Det är kanske därför jag alltid mår bättre o oftast.. liksom.. kan förundras över Gud o hans vägar de regniga dagarna. Då förväntar jag mig ingenting, då blir jag tacksam för varje liten ljusglimt. Jag njuter också av de soliga dagarna men på något sätt stiger förväntingarna o något sorts missnöje kan smyga sig på. Som att det starka solskenet skulle göra mig blind för det goda. Tack min Gud för regniga dagar o de nattsvarta stunderna då du får skina!

 

Men jag måste skratta lite. Jag älskar ju solsken, vackra dagar, skratt, färg o roliga saker! :) Så don't freak out! Men trots att jag ser mig som optimist finns det ett allvarligt, melankoliskt drag i mig. Detta var ett smakprov på en sida av min virklighet. Välkommen med! 

 

Nu händer det! Efter mycket funderande och ivrigt påhejande av människor runt mig har jag nu en blogg. Hej. Välkommen. Vad detta ska bli återstår att se.

 

virkligheten.webblogg.se - ååh, jag gillar det så! Virkning är mitt stora, nyfunna intresse o eftersom jag så gärna med stolthet visar upp vad jag lärt mig o lyckas åstadkomma känns en blogg som ett bra sätt att göra det. När jag var fem år lärde mamma mig att virka grytlappar, i skolan virkade jag på sin höjd en mössa men i vår sprang jag av någon anledning över någon virkning och blev fast.