Välkommen till Virkligheten!

Idag igen inspirerad av en promenad. Känner att det finns tusenmiljonerfemhundraelva saker jag skulle vilja skriva om men antar att det hinns med en del i sinom tid om jag får leva. 

 

En av de ting, saker, människor, händelser jag kom att tänka på var S., 3 år o 10 månader. Hon är min kusin/bästa vän/systers dotter. Jag hade välsignelsen att just ha börjat studera när hon föddes i september för snart fyra år sedan. Det gjorde att jag hade möjlighet att hälsa på ofta o hon var det första barn som föddes av någon väldigt, väldigt nära mig. All tid med S. har gjort att vi känner varandra väldigt bra o tycker mycket om varandra. Hälsar fortsättningsvis på ofta hemma hos henne o hennes familj. Så när jag var ute o gick idag kom jag att tänka på att hon nog är en av mina bästa kompisar.

 

Anledningen att jag trivs så väldigt bra med henne är dels givetvis för att hon alltid är glad att se mig. Barn kan verkligen konsten att bekräfta andra runt omkring sig. Dels för att vi har så väldigt roligt tillsammans. Som barnträdgårdslärare/förskollärare trivs jag förstås med barn o jag tycker verkligen om att leka. Det är en galen syn när jag o S. jagar varandra i huset eller leker vår favoritlek. Den går till följande. Elin, vet du vad du ser ut som?, Näe?, Ett smörpaket! o så skrattar vi hysteriskt tillsammans. Så fortsätter det, S, vet du vad du ser ut som? Nää? Som ett staket! o så skrattar vi igen.

 

Så idag funderade jag varför det är så härligt att umgås med barn. Efter lite grunnande, jag är väl knappast den enda att komma fram till detta dock, är ju att allt är så i nuet för barn. De funderar inte på igår, de funderar inte på idag, de funderar inte på vad vi pratade om tidigare idag när vi blev lite sura på varandra men sen redde upp saken. Mitt i leken bekymrar (ett eller två m?) de sig inte för allt det där som vi vuxna oroar o bekymrar oss för. Det är kanske för att S.'s livsglädje o bekymmerfrihet lite smittar av sig - man blir ju som man umgås o sån vill jag gärna vara. Jesus säger i Matteusevangeliet (18:3) att vi ska bli som barn. Jag har förstått att han menar att vi behöver lita lika fullt på Gud som ett barn gör på sina föräldrar. Kanske är det något av det som tilltalar mig o som S. o alla andra barn kan lära oss. Vi får vara glada idag o behöver inte oroa oss - idag hjälper Herren, o vi får lämna bekymren till Gud. "Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?" säger Jesus i Lukasevangeliet (kap. 12:25).  

 

Därför är S. en av mina bästa vänner. Hon lär mig så mycket o ger massor! 

 

Oroa er inte! Jag har inte glömt att jag har lovat virkning också ;) Här är en korg som blev klar i vintras med några små invånare - mina fingerdockor. S. var här o hälsade på i måndags o mycket försiktigt tog vi fram korgen för: Djuren soover.. Sscchh..