Välkommen till Virkligheten!

Idag la jag på mig min fina röda väldigt regntäta jacka och gick ut i regnet. Valde spellista på Spotify, Skönt kristet, o började gå. Alldeles snart kom en låt som jag aldrig hört förut, eller som jag kanske aldrig riktigt lyssnat på. Jason Gray's Nothing is wasted. Den andra versen tog mig. 

 

Sången och den här dagen tog mig o hjärnan började gå. Det var grått, regnet öste ner, jag blev blöt om benen men luften var frisk att andas, kroppen o huvudet mådde bra av att röra på sig o jag hade skön musik med innehåll i öronen. It's from the deepest wounds beauty finds a place to bloom.. De senaste åtta åren i mitt liv har mycket hänt, det har funnits nattsvarta perioder som har berott på många olika saker. Att gå in i vuxenlivet, att börja ta ansvar, att försöka förstå sig på Gud o hans vägar. Svåra perioder för människor runt omkring mig. Var skulle jag bo, vad skulle jag göra, vad tyckte Gud? Idag har jag inte svar på allt, idag vet jag inte varför men jag har lärt mig desto mer om hur stor Jesus är. Hur full av kärlek, hur stor i nåd. Trots tårar o smärta har han alltid funnits där, i sitt ord med sina löften. Han har lärt mig att vänta: "Allt har sin tid.." (Pred. 3), "Jag vet vilka tankar jag har för dig.." (Jer 29:11), "Hoppas på Herren.." (Psalm. 27). Att vända mina ögon mot Jesus o inget annat, "Låt oss ha blicken fäst på Jesus" (Hebr. 12:2). Förstås får jag ständigt öva på det o blir aldrig fullkomlig men erfarenheterna av att Gud hela tiden visar hur hans löften hela tiden är beständiga och även gäller mig finns hela tiden där. Det är i o med våra sår han får möjlighet att visa sin storhet o omsorg. De små sakerna som jag inte skulle se om livet hela tiden lekte blir stora o jag kan fyllas av tacksamhet till Gud. Det var för bara några år sedan som det gick upp för mig vad Paulus ord i andra Korinthierbrevet (12:10) antagligen betyder: "Ty när jag är svag, då är jag stark". När jag är liten o svag o inte orkar mer o slutar att försöka är det Gud som helt o fullt får göra jobbet o jag kan se hur stor han är. Nothing is wasted in the hands of our redeemer.. 

 

Det är kanske därför jag alltid mår bättre o oftast.. liksom.. kan förundras över Gud o hans vägar de regniga dagarna. Då förväntar jag mig ingenting, då blir jag tacksam för varje liten ljusglimt. Jag njuter också av de soliga dagarna men på något sätt stiger förväntingarna o något sorts missnöje kan smyga sig på. Som att det starka solskenet skulle göra mig blind för det goda. Tack min Gud för regniga dagar o de nattsvarta stunderna då du får skina!

 

Men jag måste skratta lite. Jag älskar ju solsken, vackra dagar, skratt, färg o roliga saker! :) Så don't freak out! Men trots att jag ser mig som optimist finns det ett allvarligt, melankoliskt drag i mig. Detta var ett smakprov på en sida av min virklighet. Välkommen med!